Norrsunda Kyrka – Vad är ett kulturarv värt?

Efter att ha tagit del i det stormöte som anordnats  av Föreningen Rosersbergs Villastad, mellan politiker och invånare, i anledning av kommuens  planer för  Rosersberg, infinner sig en del funderingar kring vilka värden vi  omger oss med i dagens samhälle?

Vad är det som gör ett samhälle värt att leva och verka i? Vad är det som gör ett samhälle attraktivt för  människor att bo i – och flytta till?

Är det att, genom utbyggnad och exploatering av området, få in så mycket skatteintäkter som möjligt?  Är det  ekonomisk tillväxt och service, som skapar trivselfaktorn i samhället? Kan det möjligen finnas  andra värden att vårda –  för en hållbar utveckling, och för framtida generationer?

Norrsunda  kyrka, en viktig del av vårt kulturarv, står där den står sedan 1100-talet, som en symbol för en kultur, som vuxit fram genom seklerna. Vi lever i en tid av snabba förändringar. Men vår kyrka, vår kulturskatt, står där, fast förankrad i tiden. Som en länk mellan generationer står den där som en påminnelse  om vår historia. Våra förfäder vilar där. Våra politiker talar om  ekonomisk tillväxt, om vikten av att etablera  industrier, och nya  företag, som betingar höghusbebyggelse, med därtill hörande infrastruktur, intill kyrkan och kring villasamhället Rosersberg.

Faktorer på trivselbarometern handlar kanske mer om medborgarinflytande, om respekt för ett samhälle som vuxit fram under lång tid, och som utvecklat en särprägel. Om närheten till den natur och  kultur som samhället representerar för dess invånare. Är det kanske  just småskaligheten, som  tilltalar vissa människor, och ger ett  samhälle dess värde?

Det förbud mot höghusbebyggelse från Luftfartsverket, som under många år präglat Rosersberg, har säkerligen bidragit till det småskaliga, litet lantliga, samhälle som vuxit fram. Alltför kraftiga ingrepp i den kulturhistoriska miljö som det handlar om, som att bygga in Norrsunda kyrka, och marken däromkring, i en starkt avvikande miljö,  med  bebyggelse av höghus och industrier runt omkring,  kan kanske på sikt komma att betinga en större kostnad, än vad man i nutid kan överblicka?

Ett samhälle måste naturligt nog utvecklas – så även Rosersberg. Förhoppningen är dock att förändringarna skall ske med stor varsamhet och hänsyn  tagen till redan befintlig miljö, så att nyetableringen blir till komplement, som förstärker och förvaltar vårt redan rika kulturarv.

Britt-Marie Elgenfors